TRX, räddaren i nöden.

Det här är min bästa vän just nu med två barn hemma. 

Kör 30-40 min om dagen och försöker även att få till minst 30 min PW varje dag. Passar på när dottern sover, sonen sköter sig själv under tiden. 

Jag mår så bra just nu och är så stolt att jag hänger i. Igår blev kl 21:00 innan barnen sov och jag hade god lust att bara lägga mig i soffan och surfa lite, men det gjorde jag inte. Jag tog mig ut i hallen och körde ett pass. Jag hoppas att allt mitt slit ger resultat. 

Antar att det gör det för idag sydde jag in en maxiklänning som min mamma köpte till mig efter det att dottern föddes. Den har suttit som ett tält på sistone och jag fick ta bort en hel del vid sidorna av brösten (tyvärr😉) och även några centimeter i midjan. Nu sitter den helt ok igen och jag är glad att jag tog mig i kragen och fixade till den istället för att köpa nytt, gillar den lite för mycket för att hiva den. 

Skrev ner det någonstans.

För några veckor sen mätte jag mig och skrev ner det någonstans. Tror ni att jag kommer ihåg var?! Nä, naturligtvis inte!

Alltså, det är så typiskt mig. Händer inte så mycket på vågen just nu så det hade varit kul att få någon feedback. Jag märker på mina kläder att det går åt rätt håll. Mina jeans som jag fick i julklapp är redan lite för stora och halkar ner på höften. 
Igår blev jag förresten så grymt besviken. Skulle äta en semla och som jag hade längtat efter den. Det tråkiga var bara att drömmen överträffade verkligenheten. Essensen av mandel smakade mer bittermandel än sötmandel. Så mer än halva semlan åkte i soporna. Jag som älskar semla.

Så var det med den semlan, min enda för i år.

Återhållsam ätare

Jag har kommit fram till en sak. Jag är en återhållsam ätare och vad menar jag med det? Jo, jag har blivit så noga med att äta på "rätt" sätt de senaste åren (i mitt fall enligt mitt kostschema) att jag har glömmer bort att njuta av maten jag äter. Allt går på rutin och matupplägget är enformig.  Någon mer som känner igen sig?
 
När jag väl äter njutningsbar (läs ätardag) mat så blir jag övertriggad och slänger i mig allt av det som jag har längtat eftet så fort att jag inte hinner njuta av det. Jo, klart att jag njuter, men inte på det sättet som god mat förtjänas att avnjutas. 
 
Så för att få bukt med mitt problem beslutade jag mig för några dagar sen att ta ett nytt steg mot att nå mitt viktmål eftersom ingenting hänt viktmässigt på sistone, jag skrev in mig på Aftonbladets viktklubb. Inte för att jag inte kan äta nyttigt på egen hand, utan för att få inspiration med nya recept, få äta av allt i måttlig mängd och förhoppningsvis komma förbi min platå. 
 
Självsvält är ju som bekant inte bra (speciellt i längden) och dessutom blir maten så fruktansvärt tråkig när man ger sig själv oändligt med restriktioner. Med Viktklubben kan jag t ex äta pasta och potatis om jag vill. Jag behöver inte ha ätardagar utan kan unna mig saker som jag vill ha när jag vill själv istället för att kasta i mig allt jag saknat på en given dag. Går jag och fikar med någon mitt i veckan så vill jag inte sitta där och titta när den andra äter sötsaker eftersom jag "bara" kan äta på lördagar. Trots detta kommer jag nog förlägga det mesta av mitt "onyttiga" intag på lördagar ändå. Gillar ändå idén med lördagsgodis för vuxna med. 😉
 
Så, hur går det då? Än så länge känns det toppen! Jag har fått den nytändningen som jag behöver. Maten blir inte så enformig längre och bäst av allt, maten passar alla i familjen. Innan fick jag alltid göra olika varianter av maten så att den skulle passa alla. Ett stort plus är att sonen hittills har älskat allt jag lagat och Micke har haft lättare att äta sig mätt. Dessutom har all mat varit utmärkt att göra barnmat av då de flesta recepten innehåller något från alla delar av kostcirkeln.  
 
Jag har hållit på en vecka nu och hittills har jag tappat 4 cm i midjan. Tyvärr har jag ingen våg hemma än så jag har ingen aning om jag har gått ner något. När jag började hade jag stått still på 86 kg ett bra tag, en platå som har verkat omöjlig att ta sig förbi. Det första målet nu är att gå ner till 80 kg. 
Här kommer ett litet tips:
När suget efter godsaker smyger sig på kan det vara bra att ha nyttigare alternativ som stillar det direkta suget. När jag gick på lågstadiet så kom vi ungar på att om man tog purjolök från salladsbaren (ja, purjolök hade en egen skål i salladsbaren, eeehhh) på ett knäckebröd med smör och toppade det hela med grillkrydda så smakade det som chips. Haha, så snart mattanterna insåg att vi åt mer knäckemackor än mat försvann purjolöken från salladsbordet och sågs aldrig mer i detta sammanhang. Jag har nu tagit fram denna goding ur hjärnkontoret igen och det är en riktig höjdare kan jag lova. Tack vare ett fantasilöst grönsaksinfall från mina mattanter på 80-talet har jag idag ett knep att ta till när jag helst av allt vill frossa i en påse med chips.