Nu har jag bestämt mig.

Det är dags att ta tag i de sista kilona. Mitt första mål är 74 kg. Just nu står vågen på 77,7 kg.

Därefter satsar jag på 72 kg och sen 70 kg. Jag vet att det här kommer ta tid. Fast med tanke på resan jag gjort hittills så.

Jag vägde in på 101,6 kg på BB och tog mig ner till 94 kg ganska fort. Sen tog det tid och mycket slit. Till slut stod jag på 84,4 kg och sen tog det stopp. Ingenting hände på 1 år.

Då tog jag kontakt med en gammal kollega som gick dietistutbildningen. Bästa beslutet ever! Hon har varit ovärderlig!

Mitt första mål var bröllopet. Jag tog kontakt med henne i december förra året och i juli när vi gifte oss stod vågen på 76 kg.

Efter bröllopet tappade jag sugen. Antar att det var för att det inte längre fanns en "morot" att sträva efter. Så sen dess har jag stått still +/- 1kg.

Nu känner jag mig redo att ta tag i mina sista obekvämskilon igen. Så ikväll har här bakat bröd med kesella, havregryn och ägg. I en vecka ska jag skriva allt jag äter till min dietist och sen är det väl bara att lyda alla direktiv och köra på.

Igår, idag och ett mål avklarat.

Igår tog vi en PW på 6,5 km i duggregnet. Det var riktigt skönt att komma ut eftersom vi suttit inne hela förmiddagen och tittat på Hundraåringen. Jättebra film måste jag säga, brukar nästan alltid bli besviken på filmer som man ser efter man har läst boken, men den här var bra. I början av promenaden gjorde det ont i vänstra benhinnan, som tur var släppte det efter ca 20 min. 
När vi kom hem körde jag axlar med gummibanden och då fick jag tips av Micke på saker som jag bör tänka på. Det är bra att ha en PT hemma. ;) Han blev dessutom lite sugen på att träna själv trots att han hade vilodag, så det slutade med att vi stod med varsitt band.
Idag har jag varit på MVC på återbesök och efter undersökningen så fick jag veta att det inte märks att jag har fött barn och stygnen jag fick är så fina att de knappt syns. Känns jättekul (med tanke på att jag sprack från Ystad till Haparanda), fick mycket beröm för knipövningarna som tydligen har gett resultat.
 
Det är ett råd jag har till alla nyblivna mammor, ha för vana att alltid knipa när du ammar, på så sätt glömmer du inte bort det. Jag har dessutom valt att lägga in bäckenbottensträning efter varje styrkepass som jag kör.
Idag hände det plötsligt! Vågen stannade på 89,7 kg och jag har därmed nått ett av mina första delmål!!! Så glad jag blev! Äntligen är jag nere under 90 kg. Det gav en nytändning. Min bm som varit på mig om vikten under graviditeten sa även hon att hon såg att jag gått ner så fort jag kom in till henne. Kändes riktigt kul! Är sååå stolt över mig själv!
En sak som gör mig lite orolig är att jag från och med idag ska äta mjölkfritt. Dottern har fått kolik och eftersom jag ammar så behöver jag anpassa min kost. Problemet är det att mitt kostupplägg som jag äter just nu innehåller mycket mjölk. Allt ifrån frukostyoghurten till kvällens proteinshake måste ersättas av något utan mjölkprotein. Blir lite krångligt, men jag gör det naturligtvis ändå, allt för lillstumpan. 

Från rund till sund

Rund:
Att vara gravid den här gången var inte alls som jag hade tänkt mig. Visst hade jag foglossning förra gången med sonen, men den här gången var det snäppet värre. Den kom tidigt också och jag kunde inte röra mig som jag ville. Jag är instruktör på SATS och det var bara att tacka för mig och slänga in handduken, jag som skulle träna hela graviditeten (hade jag tänkt). Blev sjukskriven på 50% tidigt och i v. 30 blev jag sjukskriven på 100%. Att ta sig runt hemma var till och med svårt. Att gå promenader fanns inte på kartan.
 
Tyvärr är jag en sån som missköter min mat när jag bara sitter hemma och degar. Tankarna blev därför minst sagt negativa och jag åt utan att tänka på vad och hur mycket jag stoppade i mig. Åt inte godis och kakor så ofta (sånt har vi sällan hemma), men det blev en hel del nötter och mackor eftersom det var så tråkigt att laga mat till sig själv. Tillsammans med mitt stillasittande var det allt annat än en bra kombo.
 
Kommer nu att göra något jag sällan gör, berätta min vikt. Vägde 75kg när jag blev gravid och gick upp till 101,5kg (vägde mig samma dag vi åkte in till BB) en viktökning på 26,5kg!!! Galet mycket! Fick höra flera gånger av min opedagogiska bm att jag borde ta det lite lugnt och att jag vägde för mycket, det dummaste hon kunde ha sagt till mig. Om hon hade känt till min historia (kommer att berätta mer om det senare) där jag så många gånger försökt att gå ner eller forma om min kropp för någon annan så hade hon kanske varit tyst. Kände mig totalt värdelös när jag kom till henne, varje tillfälle! Hatade att ställa mig på vågen framför henne och berätta hur "illa" det var den här gången. Hur lätt var det att få vikten att stagnera när man knappt kunde röra sig?! Kände mig så instängd hemma och kunde inte göra något, växte ihop med soffan och blev till slut ganska deprimerad.
 
Alla var övertygade om att jag skulle föda för tidigt, inklusive jag själv. Så kom äntligen BF och inget hände... Varje dag på övertid kändes som ett år! 6 dagar senare kom det äntligen igång och efter 2,5 dygn och en tuff förlossning var hon äntligen här, liten och perfekt. :) Nu var min resa över, nu hade jag gjort mitt och skulle äntligen få börja träna igen! Icke sa Nicke, infektion i livmodern, en vecka på BB, två intravenösa antibiotikakurer och en med järntillskott. Jag var helt knäckt!
 
Dottern är idag 7 veckor gammal och det är först nu jag börjar känna mig någorlunda återställd även om jag mjukstartat lite redan.
 
Sund:
Innan jag blev gravid hade jag kommit igång med min träning på allvar. För första gången gjorde jag det för min skulle, inte för någon annan. 
 
Min fantastiska sambo Micke har varit min stöttepelare i både vått och torrt. Vi träffades förresten när han var min PT och han tränade mig 2ggr i veckan. Vi blev under den tiden vänner och den vänskapen blev i vårens tecken en förälskelse som övergick i kärlek. Idag är jag stolt över att säga att världens bästa PT numera är världens bästa sambo. Lite av en Daniel- och Victoriasaga.  ;) Det enda som är negativt med att ha honom som sambo är att jag inte längre kan ha honom som PT, men jag har honom hellre som sambo. :) Micke är fortfarande mitt bollplank när det kommer till träning och när jag blir osäker på övningar (vilket jag har en tendens att bli) så finns han där och kan hjälpa mig. Han kommer för övrigt att göra lite gästinlägg på min blogg framöver så håll utkik.
 
Så vad är min tanke med bloggen? Jo, tanken är att jag nu ska påbörja min resa och första målet är att ta mig tillbaka till där jag var innan jag blev gravid. Mitt andra mål är sedan att fortsätta att forma min kropp för att bli den bästa jag kan bli av mig själv, en 2,0 version så att säga. ;) Jag kommer att sätta upp små delmål på vägen för att inte stirra mig blind på slutmålet och om du vill är du välkommen att följa med på min resa.