Dags för en trumvirvel!

I augusti 2014 skrev jag ett inlägg om hur kläder kan vara en måttstock för att se förändringen i kroppen. Jag tog kort på mig själv i mina favoritbyxor som satt som ett korvskinn under magen och som jag  med nöd och näppe hade fått upp över mina lår. 

Innan min andra graviditet så var byxorna så stora och bekväma (trots att det var jeans) så att jag använde dem som mysbyxor hemma! Jag kunde dra på och av dem utan att ens knäppa upp knapparna. Det var tider det. 😊 

Idag hittade jag byxorna längst in i garderoben under min rensning och tänkte att jag skulle ge det en ny chans. 

Byxorna gled med lätthet över mina lår och gick att knäppa! Visst det kommer ta ett tag till innan jag vill använda dem som mysbyxor, men jag är på rätt väg! 
Tänk den dagen då jag kan dra på och av dem utan att knäppa upp knapparna. Den dagen känns inte alltför avlägsen längre.😊

Myspromenader

Jag vill inte gå myspromenader just nu. Tyvärr är det oftast det som händer när man går med någon annan. Var ute och gick med en bekant häromdagen som också fått barn. Visst det var trevligt, men det var verkligen en myspromenad. 
 
Vi stannade flera gånger för att hon skulle amma sin bebis som inte kom till ro. Varje gång vi stannade stoppade jag Run keeper för att sedan sätta igång den igen innan vi gick vidare. En promenad som i Run keeper såg ut att ta 72min tog i verkligheten alltså 100min! 
 
Syftet var ju att vi skulle träffas och gå ut och gå, men vi hade olika syften med promenaden. Jag var träningsklädd och hon kom i kjol. Ja, ni förstår säkert vad jag menar. Det var verkligen jättetrevligt, men det gav mig ingenting träningsmässigt så när vi skildes åt var det bara att gå en runda till i mitt tempo. 
Blev en bra dag ändå och jag kom upp i mina 10 000 steg och mer därtill. 😊
Ibland måste man gör som lövet på bilden och stanna upp ett tag innan man rusar på och njuta av nuet utan en massa måsten. (Oj, så djupt det där blev😉).
 
I förrgår tog vi en sån dag, en riktig slappardag hemma och bara mös dottern och jag. Även om det är väldigt mysigt att gå en PW där hon får sova ute i friska luften så kan det behövas dagar där man inte gör någoting alls. Det är viktigt att hitta en bra balans i allt och ta till vara på föräldraledigheten, tiden går fortare än man tror och så liten som hon är idag så liten kommer hon aldrig att vara igen. 
 
Igår fick hon åter sova i vagnen då vi tog en härlig långpromenad i det vackra höstvädret. Det börjar bli kyligare i luften nu. 
Idag ska vi ta en PW, åka till IKEA, storhandla och hinna dammsuga innan vi hämtar storebror från skolan. 😅
 
Jag vill passa på att tack er för alla fina kommentarer (som jag fick både här och på sms) igår på mina före- och efterbilder. Det värme ska ni veta, jag är så glad att ni är med mig på resan och kommer med glada tillrop ibland! Stort tack! 💛🌸Hoppas ni får en toppenhelg! 😊
 

Den nakna sanningen, första före- & efterbilder.

Så var det då äntligen dags, "the moment of truth".😨
 
När jag startade bloggen så var det ju min mening att ni skulle få följa med på hela resan, även om det kanske tar emot lite att lägga upp sin kropp för världen att se. (Därav bloggnamnet över bilderna). Egentligen är det ju inte värre än att gå på stranden en dag i bikini (ni får dock ursäkta de inte alltför snygga mammaunderkläderna😉😂). 
 
Ha i åtanke att jag är långt ifrån klar med min förvandling, men jag kan konstatera att jag kommit en bra bit på vägen. 😊 Trodde faktiskt inte själv att jag kommit så här långt. Lätt att bli hemmablind när man ser sig själv varje dag.
 
De första kroppsbilderna är tagna någon gång i slutet av mars, så det är ca 5,5 månader mellan bilderna. 
För mig var det ingen chock att det har hänt minst på ryggen, vet sen tidigare att jag tappar sist där. Huvudsaken är att det går åt rätt håll, vilket det gör även om det går långsamt.
 
Väljer att strunta helt i vad jantelagen säger 😉 och erkänna att jag faktiskt är sjukt nöjd och stolt över mina resultat hittills! 😊 Det här har jag gjort själv och ingen kan ta den prestation ifrån mig. Nu gäller det bara att lägga i en växel till och fortsätta.
 
Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så fick jag galet mycket bristningar framtill på magen den här gången med dottern. När jag var gravid med sonen fick jag de flesta bristningarna på sidorna av höften. Den här gång fick jag nästan panik för det blev så många.
 
Vet att jag delar den här paniken om bristningar med många och därför ska ni även få följa min mages återhämtning på bloggen. Förhoppningsvis ger det lite hopp till dig som är höggravid när din hud inte alls gör som du hade hoppas.
 
Jag har iallafall bestämt mig för att oavsett hur min mage ser ut nästa sommar så ska jag visa den med stolthet. Den är beviset för de två bästa händelserna i mitt liv då jag fick mina små älsklingar 💕 och det tänker jag inte skämmas för. Så här kommer min karta över livets viktigaste stunder!
Även om bristningarna alltid kommer vara där så kommer de blekna mer och mer. Så där har ni min nakna sanning, hoppas den kan vara till en inspiration för någon. 
 
Skickade förresten iväg alla bilderna på sms till älsklingen häromdagen när han var på jobbet och på kvällen kom han hem med en vacker bukett rosor.
Tack älskling för att du alltid hejar på mig och visar det i både tanke och handling, det betyder så mycket att jag har ditt stöd på min resa. 💖