Alla behöver draghjälp ibland.

Igår fick jag Micke att gå ut och gå/springa en runda på kvällen. Idag var det min lilla PT:s tur att få ut mig. Det duggregnade och jag var inte alls sugen på att ta mig ut, fast det var jag som kläckte idén vid frukostbordet. 

"Mamma, när ska vi gå ut?"
"Alltså, det regnar ju... det är väl inte så kul..."
Jag la till en liten paus för att vara säker budskapet om regnet verkligen skulle sjunka in ordentligt. 
"Har inte du en regnjacka mamma? Jag kan ju ha en och du kan sätta regnskydd på vagnen. Då kan vi ju gå ut faktiskt gå ut fast det regnar eller hur mamma?"

Där satt den! Min son gav mig inte utrymme att komma med undanflykter. Min lilla fina kille, det var bara att tacka och ta emot. Kan meddela att det inte var så farligt kallt som det såg ut ute. Det blev en härligt rask promenad på 1 h eftersom sonen cyklade före hela vägen medan lillskruttan låg och sov så sött i vagnen. På hemvägen tittade till och med solen fram i mellan molnen.