Rubbad!

Alltså jag måste vara lite lätt rubbad. Varför kan jag inte bara vara glad att jag går ner igen?!
 
Två dagar utan träning och då tycker jag att jag är sämst i världen! När jag tänker på min siffra från förra veckan så finns det bara en tanke i mitt huvud. Den här veckan kommer jag säkert ha gått upp igen!
 
Förra veckan fick jag en bra siffra på vågen och sen min nystart efter påsk har jag nu gått ner sammanlagt 2,7 kg. Trots detta känner jag mig just nu, idag, sämre än sämst. Jag känner igen det här så väl... Nu gäller det bara att se upp för den fallgropen som jag börjat gräva åt mig själv. Den här gången ska jag inte ramla i.
 
"Vilken fallgrop?" undrar säkert en del av er nu. Medan andra av er kanske känner ni igen er i min beskrivning och då kan vi hjälpa varandra. I vilket fall ska jag tala om vad jag menar.
 
Varje gång det går bra för mig på min viktresa är det som om det sitter en liten djävul på axeln och talar om för mig att det är dags att misslyckas. Det är som om den säger att det är dags att ge upp självmant så att jag ska slippa förödmjukelse av att misslyckas på riktigt.
 
Om jag förstör för mig själv så vet jag ju i alla fall vems felet är och då kan jag tycka ännu mer illa om mig själv (och i värsta fall tröstäta lite). Inte bara för vikten skull utan också för att jag är en sån som helt enkelt misslyckad med saker jag tar mig an.
 
Den här gången ska min lilla djävul inte få vinna. Jag har valt att ta två dagars vila eftersom jag började känna mig sjuk och kroppen skrek efter en paus. Nu har den fått det och jag mår bättre. Det betyder inte att jag gett upp kampen eller att jag ska göra det heller. 
 
Jag är VÄRD att lyckas! Jag har haft två besvärliga graviditeter med ofrivilligt stillasittande samt en stor viktuppgång som följd och jag lät inte det knäcka mig eftersom jag visste att belöningen i slutet båda gångerna var så värt resan! Varför ska då vägen tillbaka få knäcka mig? Dags att knäppa bort djävulen på axeln och rikta blicken framåt mot det som komma skall.
 
Jag ska bli klar med den här jävla resan en gång för alla och sen ska jag njuta av resten av mitt liv tillsammans med min sambo och mina barn! ❤❤❤ Det är belöningen som väntar och det är väl värt blod, svett och tårar för stunden! Jag äger min kropp och mina tankar! 👊💪
 
 
JAG SKA LYCKAS!!!
 

ÄNTLIGEN!!!

På grund av ett "tekniskt fel" har det inte gått att läsa min blogg. Vilket tog ett flertal mail till blogg.se för att få ordning på. Nu är jag tillbaka och hoppas att ni också hittar hit igen. 
 
Mycket har hänt sen sista inlägget och jag hade önskat att få dela det med er där och då, men istället blir det en kort resumé.
Micke sprang Tough Viking för någon helg sen och ingen var stoltare än jag! Att han (som bara sprungit i någon månad) inte bara tog sig runt banan löpande utan även klarade 14 av 15 hinder är galet bra jobbat! Han är min största inspirationskälla när han bevisar att ingenting är omöjligt om man bara tror på sig själv!!! ❤ 
 
Själv har jag äntligen fått det berömda ur vagnen och joggar numera. Första gången trodde jag helt ärligt att jag skulle svimma. Jag fick blodsmak i munnen, kunde inte andas och benen kändes som bly. Det var allt annat än en positiv upplevelse. Tur att man vet att det blir bättre annars hade det bara blivit den gången. Nu försöker jag att få till några löprundor i veckan eftersom jag har ett framtida mål.
 
På vågen har det också börjat hända saker och jag går sakta men säkert ner. Återkommer till det i nästa blogginlägg, nu måste jag försöka att natta om en liten tjej som just vaknat. Ha det! 
 

Dubbelt upp och tips mottages gärna.

Igår hängde molnen åter låga på himmelen och jag bestämde mig för att få träningen ur världen redan på morgonen när dottern sov. Det får alltså bli min positiva etta.
 
1. Genomkörare av kroppen. 
Jag körde armhävningar, höftlyft, utfall, kissande hunden osv. Efter en halvtimma var jag rejält svettig och hade ett bra flås. 
 
2. Lunch och middag.
Mamma kom på lunch och jag lagade en kycklingröra med ris. Glädjen att laga bra mat till lunch smittade av sig på humöret och gav mig energi att laga en bra middag med. Älskar när man blir produktiv. Vill gärna dela med mig av mitt "hittipå" recept på min tjockpannkaka med broccoli och ost som blev riktigt god så det kommer i slutet av inlägget. 
 
3. En PW också.
Efter lunchen föreslog mamma att vi skulle ta en PW trots att vädret såg trist ut. Hade kanske inte riktigt räknat med det eftersom jag redan tränat, men ibland är det skönt när någon annan drar ut en. Sagt och gjort, blev en runda på 7,8 km och det var fantastiskt skönt ute så tack för att du kom med initiativet mamma. ❤
Vackert, men grått.
Bäverbygge pågår, hur coolt är inte det?!
 
4. Min sinnesstämning.
Hela dagen igår var jag på ett bra humör. Jag tog mig tid att njuta riktigt ordentligt av att umgås med både lillfisen och mamma (när hon var här). Jag och dottern mös i soffan hela eftermiddagen och jag la alla "måsten" som disk, vikning av kläder osv åt sidan och bara var "i stunden" utan att stressa upp mig inombords (vek tvätten när hon hade somnat istället).
 
Dottern är inne i en separationsångestperiod just nu så hon behöver nog lite extra kärlek och trygghet. Alltså allt har sina för- och nackdelar. Hon är grymt gosig och kryper gärna upp i knät för att bara kramas ett tag, det är ju väldigt mysigt.
 
Läggningen är däremot inte det minsta mysig utan en långt utdragen process med gråt. Vår lilla tjej som har somnat så fint varje kväll själv efter en kort nattning tokskriker nu så fort man tar ett steg ut ur rummet. Hoppas på att denna period går över fort för den är jobbig för både henne och oss.
 
Igår vann hon till slut eftersom jag inte hade hjärta att se henne så ledsen och jag låg därför bredvid henne i min säng tills hon somnade i sin. (Hennes säng står alldeles intill min så det underlättar ju lite i alla fall då man slipper stå hängande över hennes säng som en ostbåge). Är bara rädd att jag ska skapa en ovana där hon inte KAN somna själv sen. Sonen är ju så stor så jag minns inte om han hade en sån här period ( det hade han säkert) eller vad vi gjorde för att det skulle bli bättre.
 
Ni som har/har haft småbarn, har ni gått igenom en sådan här fas och hur löste ni det? Tips mottages gärna i kommentarsfältet.
 
Nåväl, det blir förhoppningsvis bättre. Här kommer receptet på min tjockpannkaka.
Till 4 port, varje portion innehåller 236 kcal utan sylt. 
 
2 dl mjöl
2 dl lättmjölk
2 dl mild lätt yoghurt
2 ägg
1 nypa salt
 
En broccolibukett
50 g 28% smakrik ost
 
Sätt ugnen på 225 grader. Vispa ihop mjöl, mjölk, yoghurt, ägg och salt. Smöra en form med höga kanter på ca 30x20 cm. Lägg ut broccolin i små buketter i botten och hyvla över 25 g ost. Häll på smeten och täck gärna över broccolin med smet. Hyvla därefter ut resten av osten jämnt över smeten. 
 
Grädda i ugnen i 25 min. Servera gärna med t ex rårörd lingonsylt.