Plötsligt hände det!

Återhållsam ätare

Jag har kommit fram till en sak. Jag är en återhållsam ätare och vad menar jag med det? Jo, jag har blivit så noga med att äta på "rätt" sätt de senaste åren (i mitt fall enligt mitt kostschema) att jag har glömmer bort att njuta av maten jag äter. Allt går på rutin och matupplägget är enformig.  Någon mer som känner igen sig?
 
När jag väl äter njutningsbar (läs ätardag) mat så blir jag övertriggad och slänger i mig allt av det som jag har längtat eftet så fort att jag inte hinner njuta av det. Jo, klart att jag njuter, men inte på det sättet som god mat förtjänas att avnjutas. 
 
Så för att få bukt med mitt problem beslutade jag mig för några dagar sen att ta ett nytt steg mot att nå mitt viktmål eftersom ingenting hänt viktmässigt på sistone, jag skrev in mig på Aftonbladets viktklubb. Inte för att jag inte kan äta nyttigt på egen hand, utan för att få inspiration med nya recept, få äta av allt i måttlig mängd och förhoppningsvis komma förbi min platå. 
 
Självsvält är ju som bekant inte bra (speciellt i längden) och dessutom blir maten så fruktansvärt tråkig när man ger sig själv oändligt med restriktioner. Med Viktklubben kan jag t ex äta pasta och potatis om jag vill. Jag behöver inte ha ätardagar utan kan unna mig saker som jag vill ha när jag vill själv istället för att kasta i mig allt jag saknat på en given dag. Går jag och fikar med någon mitt i veckan så vill jag inte sitta där och titta när den andra äter sötsaker eftersom jag "bara" kan äta på lördagar. Trots detta kommer jag nog förlägga det mesta av mitt "onyttiga" intag på lördagar ändå. Gillar ändå idén med lördagsgodis för vuxna med. 😉
 
Så, hur går det då? Än så länge känns det toppen! Jag har fått den nytändningen som jag behöver. Maten blir inte så enformig längre och bäst av allt, maten passar alla i familjen. Innan fick jag alltid göra olika varianter av maten så att den skulle passa alla. Ett stort plus är att sonen hittills har älskat allt jag lagat och Micke har haft lättare att äta sig mätt. Dessutom har all mat varit utmärkt att göra barnmat av då de flesta recepten innehåller något från alla delar av kostcirkeln.  
 
Jag har hållit på en vecka nu och hittills har jag tappat 4 cm i midjan. Tyvärr har jag ingen våg hemma än så jag har ingen aning om jag har gått ner något. När jag började hade jag stått still på 86 kg ett bra tag, en platå som har verkat omöjlig att ta sig förbi. Det första målet nu är att gå ner till 80 kg. 
Här kommer ett litet tips:
När suget efter godsaker smyger sig på kan det vara bra att ha nyttigare alternativ som stillar det direkta suget. När jag gick på lågstadiet så kom vi ungar på att om man tog purjolök från salladsbaren (ja, purjolök hade en egen skål i salladsbaren, eeehhh) på ett knäckebröd med smör och toppade det hela med grillkrydda så smakade det som chips. Haha, så snart mattanterna insåg att vi åt mer knäckemackor än mat försvann purjolöken från salladsbordet och sågs aldrig mer i detta sammanhang. Jag har nu tagit fram denna goding ur hjärnkontoret igen och det är en riktig höjdare kan jag lova. Tack vare ett fantasilöst grönsaksinfall från mina mattanter på 80-talet har jag idag ett knep att ta till när jag helst av allt vill frossa i en påse med chips.
 

Kämpar på.

Har varit tyst på bloggen ett tag. Har resonerat så att om jag inte har något att skriva om så ska jag inte krysta fram ett inlägg. Så vad har hänt på sistone? 
 
Det viktigaste är väl att dottern har fyllt 1 år och jag förundras över hur fort hennes första år har gått. Var tog tiden vägen?! 
 
I och med att dottern fyllt 1 år har även en känsla av misslyckande infallit, jag trodde att jag skulle vara klar med min viktresa nu eller i alla fall närmare mitt mål. Till viss del är jag ensam att skylla för detta "misslyckande" och till viss del har yttre faktorer spelat in. Oavsett sitter jag fortfarande här med 10 kg kvar att gå ner. 
 
Kommer jag att ge upp för det? Nej, jag kommer att fortsätta kämpa för jag ska i mål!!! Det får ta hur lång tid det vill, jag vet var jag vill uppnå och jag ger inte upp förrän jag är där.