TRX

Ikväll åkte mitt fejka TRX-band fram igen.
Alltså det är sååå kul, men sjukt jobbigt. Träningsvärken från gårdagens pass gjorde sig påmind, så visst fungerar det. 😊

Att slingra sig.

Passande rubrik med tanke på vad det här inlägget ska handla om samt att den här lilla krabaten låg och solade sig mitt på vägen idag när jag tog en PW. 
Måste bara säga att det är något jag tänker på då och då när jag är ute och går. Tänk om jag råkar kör över en orm med vagnen ( eller en kopparödla som idag). Ibland är jag så inne i mina egna tankar att jag glömmer att se mig för, fler än jag som känner igen sig? Nu till dagens ämne. 
 
Att slingra sig. När jag har fallit ur gängorna ett tag så har jag sååå lätt för att börja slingra mig. Jag hittar på ursäkter för att slippa ta tag i det faktum att jag misskött mig i några dagar. Jag får svårt att börja träna igen och när jag inte tränar har jag svårare att sköta maten också, det går liksom hand i hand. 
 
I helgen var det en sån helg, sjukt hektiskt (dessutom la jag ju en fin grund redan när jag var i Dalarna med vin, god mat och avsaknad av träning). Vi firade lillprinsen som fyllde 7 år (galet vad tiden går fort), sambon och min mamma eftersom de alla tre fyller år så tätt inpå varandra. 
 
Sambon sprang Superior race och prinsen Superior kids, så två dagar på Lidingövallen stod på schemat. Ja, som ni säkert redan räknat ut blev det inte mycket utrymme över för träning och maten, ja, maten den ska vi inte ens tala om... Är galet stolt över mina killar i alla fall!
 
I ett sånt här läge får jag (vet av erfarenhet) svårt att hitta tillbaka till träningen och matrutinerna igen, en fallgrop med andra ord. Dessutom blir jag lätt neslagen av tanken på att vågen gått åt fel håll och så byggs känslan av misslyckande på ännu mer och jag hittar på fler undanflykter för att inte ta tag i det hela igen. Irrationellt tänk? Ja! Idiotiskt? Mycket! Sant? Alltför sant! 
 
Nuförtiden vet jag dock att detta är en fallgrop för mig, därför valde jag att hantera det hela på ett annorlunda sätt den här gången. 
 
1. Jag vägde mig inte (som jag i vanliga fall skulle gjort). Jag vet av erfarenhet att ett plus på vågen automatiskt ger mig hjärnspöken. Därför valde jag att inte väga mig, räcker med känslan i kroppen. När det känns bra igen då ska jag väga mig. 
 
2. Jag lokaliserad min Akilleshäl. 
Den sitter i träningen. Därför la jag in träning direkt på morgonen och tog en PW på 8,5 km. Kan säga att det var en av de värsta träningspromenaderna som jag gjort. Mådde piss imorse efter en dålig natts sömn och under hela promenaden värkte ben och knäskålar och jag kände mig lätt illamående. Jag valde ändå att genomföra den eftersom så mycket hängde på just DEN promenaden. 
 
3. Maten. Under dagen bestämde jag och min syster oss för att överraska världens bästa mamma med en födelsedagsmiddag och paj till efterrätt (kanske inte det bästa sättet att göra en nystart på). Att skapa förbud fungerar riktigt illa (erfarenhet igen), så istället bestämde jag mig för att äta paj med gott samvete och istället köra ett TRX-pass när jag kom hem, vilket jag gjorde. Hej träningsvärk imorgon!
Så det blev till slut en riktigt bra dag på så många sätt. 
 
Kontentan av det hela: Om vi lär oss att se och känna igen våra fallgropar samt lär oss att hantera dem kan vi komma längre än vi gjort innan och med en växande känsla av stolthet över våra framsteg. 
 

Minisemester

Just hemkommen från det vackra Dalarna efter en minisemester på med mamma och barnen (Mickes semester har inte börjat än).
Naturligtvis fick lillskruttan hög feber så fort vi kom upp, det slår liksom aldrig fel sånt där. Trots det var hon ganska glad, även om hon var klängig och mammig. Tror att det var tredagars febern, för idag är hon inte varm alls.
Sonen förvandlades till en storfiskare och stod mest på bryggan hela tiden med ett spö i handen, han hade galet mycket tålamod. Det blir bra när han börjar ettan i höst. 😉 
Själv njöt jag av lugnet med mamma och drack och åt gott vilket säkert resulterat i en liten viktuppgång (får ställa mig på vågen imorgon).
Jag fick den nackspärr som legat på lur i flera veckor när jag skulle till att lägga dottern i vagnen, så det blev inte något springa av. 
Har, trots nackspärr och sjukt resesällskap, haft ett par fantastiska dagar i Dalarna.❤