Komplimanger

ger sån glädje! 
 
Just idag har dottern sin månadsdag vilket också innebär att jag har kämpat på min resa mot ett hälsosammare liv i 8 månader nu. Det är lätt att bli lite hemmablind inför den resa man har gjort hittills, men som tur är finns det tillfällen när man påminns om det. 
 
Igår var jag och handlade med sonen. I mataffären träffade jag en av mina gamla cykeldeltagare som jag träffade sist när dottern var precis nyfödd. Vi hälsade och sen kom det spontant:
 
"Men vad har du gjort?! Det är ju bara halva du kvar ju!!! Fan va du har gått ner sen jag såg dig sist! Starkt jobbat!"
 
Oj, så ställd jag blev och naturligtvis väldigt glad! 😊 Tänk att mitt hårda slit syns! Saken är den att det är skillnad på komplimanger och komplimanger, ni vet säkert vad jag menar.
 
Det finns de som förväntas att ge dig komplimanger för något du gör, t ex släkt och vänner som redan vet om din resa. Dessa komplimangerna ger också glädje, fast mer förväntad glädje om ni förstår vad jag menar. 
 
De oväntade komplimangerna från oväntat håll tar mer. De du inte alls har räknat med att få. De som kommer plötsligt och ger dig en aha-upplevelse för att du inser att din förändring syns på "riktigt". 
 
Alla komplimanger ger självklart positiv energi, men människor som inte har en nära relation till dig har ingen "skyldighet" att uppmuntar dig och det är nog det som gör det så speciellt. 😊
 
Nu svamlar jag på som vanligt och snöar in mig. Hursomhelst, blev väldigt glad för hennes ord. 
 
I fredags körde jag styrka och cirkelträning hemma och i helgen har jag faktiskt inte gjort något alls ( ett aktivt val vill jag påpeka). 
 
Igår gjorde jag något som jag har dragit lite på. I ärlighetens namn har jag dragit på det alltför länge. Först en liten återblick.
 
När jag var som störst under graviditeten fick jag inte på mig de trosorna som jag köpte i mitten av graviditeten i stl L så med svansen mellan benen och vankande som en anka fick jag ta mig till Twilfit och inhandla trosor i stl XL!!! De fyllde sin funktion kan jag lova och äntligen slappa jag sova i trosor som spände över magen. 
 
Av någon anledning har jag dragit ut på att slänga dem. Har fortsatt att ha de när jag sovit av gammal vana trots att de (de sista månaderna) varit så stora att de nästan inte suttit uppe. Igår tog jag äntligen tag i det och hivade dem i papperskorgen. 😊
Så skön känsla!!! Längtar tills när L-trosorna får gå samma öde till mötes. 😉