Från rund till sund

Rund:
Att vara gravid den här gången var inte alls som jag hade tänkt mig. Visst hade jag foglossning förra gången med sonen, men den här gången var det snäppet värre. Den kom tidigt också och jag kunde inte röra mig som jag ville. Jag är instruktör på SATS och det var bara att tacka för mig och slänga in handduken, jag som skulle träna hela graviditeten (hade jag tänkt). Blev sjukskriven på 50% tidigt och i v. 30 blev jag sjukskriven på 100%. Att ta sig runt hemma var till och med svårt. Att gå promenader fanns inte på kartan.
 
Tyvärr är jag en sån som missköter min mat när jag bara sitter hemma och degar. Tankarna blev därför minst sagt negativa och jag åt utan att tänka på vad och hur mycket jag stoppade i mig. Åt inte godis och kakor så ofta (sånt har vi sällan hemma), men det blev en hel del nötter och mackor eftersom det var så tråkigt att laga mat till sig själv. Tillsammans med mitt stillasittande var det allt annat än en bra kombo.
 
Kommer nu att göra något jag sällan gör, berätta min vikt. Vägde 75kg när jag blev gravid och gick upp till 101,5kg (vägde mig samma dag vi åkte in till BB) en viktökning på 26,5kg!!! Galet mycket! Fick höra flera gånger av min opedagogiska bm att jag borde ta det lite lugnt och att jag vägde för mycket, det dummaste hon kunde ha sagt till mig. Om hon hade känt till min historia (kommer att berätta mer om det senare) där jag så många gånger försökt att gå ner eller forma om min kropp för någon annan så hade hon kanske varit tyst. Kände mig totalt värdelös när jag kom till henne, varje tillfälle! Hatade att ställa mig på vågen framför henne och berätta hur "illa" det var den här gången. Hur lätt var det att få vikten att stagnera när man knappt kunde röra sig?! Kände mig så instängd hemma och kunde inte göra något, växte ihop med soffan och blev till slut ganska deprimerad.
 
Alla var övertygade om att jag skulle föda för tidigt, inklusive jag själv. Så kom äntligen BF och inget hände... Varje dag på övertid kändes som ett år! 6 dagar senare kom det äntligen igång och efter 2,5 dygn och en tuff förlossning var hon äntligen här, liten och perfekt. :) Nu var min resa över, nu hade jag gjort mitt och skulle äntligen få börja träna igen! Icke sa Nicke, infektion i livmodern, en vecka på BB, två intravenösa antibiotikakurer och en med järntillskott. Jag var helt knäckt!
 
Dottern är idag 7 veckor gammal och det är först nu jag börjar känna mig någorlunda återställd även om jag mjukstartat lite redan.
 
Sund:
Innan jag blev gravid hade jag kommit igång med min träning på allvar. För första gången gjorde jag det för min skulle, inte för någon annan. 
 
Min fantastiska sambo Micke har varit min stöttepelare i både vått och torrt. Vi träffades förresten när han var min PT och han tränade mig 2ggr i veckan. Vi blev under den tiden vänner och den vänskapen blev i vårens tecken en förälskelse som övergick i kärlek. Idag är jag stolt över att säga att världens bästa PT numera är världens bästa sambo. Lite av en Daniel- och Victoriasaga.  ;) Det enda som är negativt med att ha honom som sambo är att jag inte längre kan ha honom som PT, men jag har honom hellre som sambo. :) Micke är fortfarande mitt bollplank när det kommer till träning och när jag blir osäker på övningar (vilket jag har en tendens att bli) så finns han där och kan hjälpa mig. Han kommer för övrigt att göra lite gästinlägg på min blogg framöver så håll utkik.
 
Så vad är min tanke med bloggen? Jo, tanken är att jag nu ska påbörja min resa och första målet är att ta mig tillbaka till där jag var innan jag blev gravid. Mitt andra mål är sedan att fortsätta att forma min kropp för att bli den bästa jag kan bli av mig själv, en 2,0 version så att säga. ;) Jag kommer att sätta upp små delmål på vägen för att inte stirra mig blind på slutmålet och om du vill är du välkommen att följa med på min resa.
 
 
#1 / / Systeryster:

Åh fina syster jag känner din kämparglöd! Det här kommer att bli grymt så länge du lyssnar till din kropp! När motivationen dalar får vi ha kontakt och tagga varandra ;) Den bästa motivationen är den man delar med sig! Puss <3

Svar: Tack fina du! Blir inspirerad av din blogg med! Kram
rundtillsund.se