Presentation och myshelg

Idag är tog jag ännu ett steg i rätt riktning! 
 
Lillskruttan har blivit förkyld så idag har vi inte varit ute på några äventyr alls, bara varit hemma så hon har fått sova. 
 
I helgen var vi hos Mickes föräldrar i det vackra Dalarna där Lupinerna (som är väldigt vackra blommor) växer som ogräs. 
Det blev en avslappnande helg med kub och god mat. Lillan och jag passade på att mysa i soffan.
Mickes föräldrar är så söta! Här kommer vi med våra dieter (har äntligen fått sällskap av min älskling som vill gå ner 7kg på 12v) och de är så gulliga att de anpassar allt efter oss. Mickes mamma sprang dessutom direkt och inhandlade mjölkfria produkter. En eloge till dem för att de vill hjälpa istället för att omedvetet stjälpa oss. Det är ju så lätt att trilla dit. 
 
Nu till dagens prestation. 
 
Redan under dagen idag började jag den mentala resan som jag visste skulle krävas för att förmå mig själv att komma ut och jogga ikväll. Jag vet ju att jag måste lägga i en växel till om jag vill nå mitt mål lite snabbare.
 
När Micke kom hem började jag vackla. Dotter var ju dålig, vädret såg inte så kul ut osv. Samtidigt kände jag att all den mentala peppen inte fick gå till spillo. Försökte att påminna mig om känslan när man kommer hem efter ett avslutat pass och det hjälpte. Jag vände det negativa till något positivt, mina svaga tankar blev min styrka och min lättja övervann jag med min envishet.  Att svika mig själv är det värsta sveket, att ge upp innan jag ens påbörjat något. Så det var bara att snöra på sig löparskorna och ge sig ut. Vilken prestation! Jag vann över mina ursäkter och gav mig ut på min första löprunda sen innan graviditeten! 
 
Jag var tung i stegen och den där känslan av att flyga fram infann sig aldrig, men vad gör väl det?! Man måste börja någonstans. Efter månader av foglossning och stillasittande kan jag meddela att min kropp har återhämtat sig så pass bra att jag faktiskt kan genomföra en joggingtur utan att det gör ont i höfterna.
Jag var inte så snabb, men jag kom fram och det var mitt mål. Ibland körde jag intervaller där jag gick i snabbt tempo och joggade. Sista kilometern sprang jag hela tiden. 
 
Börjar så smått hitta tillbaka till mig själv och min träningsglädje och det betyder så mycket! 
Grymt stolt över min prestation och svettig!😊
#1 / / Hännabanäna:

Såå duktigt!! Vi kan springa tsm sen, jag springer också långsamt ;) :*

Svar: Tack! Absolut! :)
rundtillsund.se

#2 / / Maggan:

Hejaheja! Grymt jobbat :)

Svar: Tack! :)
rundtillsund.se

#3 / / Elena :

Bra jobbat!
Jag jobbar också med min mentala inställning, det är viktigt!

Svar: Tack, det är inte alltid så lätt att övertala sig själv. Vi får kämpa på. :)
rundtillsund.se