Besvikelse

Idag är jag besviken på mig själv!
 
Vet att jag släppte ner garden för mycket förra veckan. Att jag tog emot slag i form av en känsla att jag kunde släppa på tyglarna lite. Kan inte riktigt förklara varför det blev så, men ska försöka. 
 
Har nog blivit för bortskämd med min viktnedgång hittills och tagit den för givet. Varje vecka har vågen visat minus och jag har inte behövt anstränga mig så mycket för att få resultat. Veckan som gått har jag börjat slarva med mina mattider och missat många av mina mellanmål. Tror att jag trodde att det inte skulle spela så stor roll, det gjorde det...
 
Nu är jag besviken på mig själv. Jag har slösat bort en vecka, en vecka som jag inte kan få tillbaka. 
 
En ursäkt som jag skulle kunna använda mig av är:  "Jag var ju dålig, tränade inte. Klart att jag inte fick resultat".
 
Den ursäkten är allt annat än sann. Jag har haft veckor då jag inte rört på mig så mycket men ändå fått minus på vågen. Det här handlar bara om att jag blivit för bekväm. Jag har tillåtit mig själv att slarva utan att tänka på konsekvenserna. Vaggats in i en falsk känsla att det kommer av sig själv. 
 
Det här är ett uppvaknande. Jag måste ge allt! Jag får inte bli fartblind. Jag måste ge 100% varje dag. Det finns ingen medelväg om jag vill nå mitt mål inom rimlig tid, ett mål som hela min kropp skriker efter.
 
Det här är inte jag, det här är en främmande kropp för mig. Jag vill hitta tillbaka till min kropp som jag känner mig bekväm i! 
 
Nu gäller det att koppla på fokus igen och ge allt!