Besvikelse

Idag är jag besviken på mig själv!
 
Vet att jag släppte ner garden för mycket förra veckan. Att jag tog emot slag i form av en känsla att jag kunde släppa på tyglarna lite. Kan inte riktigt förklara varför det blev så, men ska försöka. 
 
Har nog blivit för bortskämd med min viktnedgång hittills och tagit den för givet. Varje vecka har vågen visat minus och jag har inte behövt anstränga mig så mycket för att få resultat. Veckan som gått har jag börjat slarva med mina mattider och missat många av mina mellanmål. Tror att jag trodde att det inte skulle spela så stor roll, det gjorde det...
 
Nu är jag besviken på mig själv. Jag har slösat bort en vecka, en vecka som jag inte kan få tillbaka. 
 
En ursäkt som jag skulle kunna använda mig av är:  "Jag var ju dålig, tränade inte. Klart att jag inte fick resultat".
 
Den ursäkten är allt annat än sann. Jag har haft veckor då jag inte rört på mig så mycket men ändå fått minus på vågen. Det här handlar bara om att jag blivit för bekväm. Jag har tillåtit mig själv att slarva utan att tänka på konsekvenserna. Vaggats in i en falsk känsla att det kommer av sig själv. 
 
Det här är ett uppvaknande. Jag måste ge allt! Jag får inte bli fartblind. Jag måste ge 100% varje dag. Det finns ingen medelväg om jag vill nå mitt mål inom rimlig tid, ett mål som hela min kropp skriker efter.
 
Det här är inte jag, det här är en främmande kropp för mig. Jag vill hitta tillbaka till min kropp som jag känner mig bekväm i! 
 
Nu gäller det att koppla på fokus igen och ge allt! 
 

Sjukstuga, träning och recept

Igår bjöd regnvädret på åska och imorse hängde molnen åter tunga på himmelen och jag beslutade mig för att träna hemma. Dottern är inne på sin 3:e sjukdag så det kändes inte som ett alternativ att dra ut med henne i vagnen. 
Det blev en genomkörare av kroppen. Var inte meningen från början, men varje övning kändes sååå tung! Mage, rygg, ben, bröst, biceps och triceps fick slita. Efter genomköraren kom kliet i halsen som ett brev på posten. Var snuvig redan imorse så var väl inte direkt förvånad att det var något på g. Hoppas dock att det inte blir värre imorgon. Efter passet var jag helt sänkt och duschade snabbt innan jag gick och la mig och sov med dottern i 1,5h. Är ändå glad att det blev träning idag med tanke på vädret. 
 
Tidigare ikväll blev jag (trots förkylning) sugen på något gott. Min ätardag är inte förrän imorgon och jag ville inte fuska. Nötter funkar ju alltid, men ibland känns det lite trist att äta dem naturella. Därför tänkte jag dela med mig av ett recept som jag fick för några år sen, både enkelt och gott. 
 
Recept på goda nötter:
 
ca 2,5 dl valfria nötter
2 äggvitor
1 msk råsocker 
Sötningsmedel efter smak.
Valfria kryddor (jag tog kanel och cayennepeppar).
Flingsalt efter smak.
 
Du kan välja att inte ha något råsocker i, men det tillför inte alltför många kalorier. Även sötningsmedel och flingsalt kan uteslutas. Ugnen på 150 grader

Ta nötterna, om du vill att de ska smaka mer kan du förrosta dem en stund i ugnen. Vispa äggvitorna till ett ganska hårt skum, går att göra för hand. Blanda i nötter, socker och kryddor. Häll allt på en plåt med bakplåtspapper. Se till att nötterna är utspridda. Strö lite flingsalt över om du vill.
In i ugnen och när äggvitan har rest sig som på bilden ovan tar du ut plåten. 
 
Nu har du chansen att smaka av och lägga till någon krydda. Glöm inte att nötterna kommer att smaka mer när de har svalnat.  Rör om på plåten och stoppa in nötterna igen. 
När de har fått en fin färg och känns torra tar du ut plåten och låter nötterna svalna eller så gör du som jag och äter några på en gång. 😉
Lycka till! Hoppas ni får en trevlig helg!😊

Presentation och myshelg

Idag är tog jag ännu ett steg i rätt riktning! 
 
Lillskruttan har blivit förkyld så idag har vi inte varit ute på några äventyr alls, bara varit hemma så hon har fått sova. 
 
I helgen var vi hos Mickes föräldrar i det vackra Dalarna där Lupinerna (som är väldigt vackra blommor) växer som ogräs. 
Det blev en avslappnande helg med kub och god mat. Lillan och jag passade på att mysa i soffan.
Mickes föräldrar är så söta! Här kommer vi med våra dieter (har äntligen fått sällskap av min älskling som vill gå ner 7kg på 12v) och de är så gulliga att de anpassar allt efter oss. Mickes mamma sprang dessutom direkt och inhandlade mjölkfria produkter. En eloge till dem för att de vill hjälpa istället för att omedvetet stjälpa oss. Det är ju så lätt att trilla dit. 
 
Nu till dagens prestation. 
 
Redan under dagen idag började jag den mentala resan som jag visste skulle krävas för att förmå mig själv att komma ut och jogga ikväll. Jag vet ju att jag måste lägga i en växel till om jag vill nå mitt mål lite snabbare.
 
När Micke kom hem började jag vackla. Dotter var ju dålig, vädret såg inte så kul ut osv. Samtidigt kände jag att all den mentala peppen inte fick gå till spillo. Försökte att påminna mig om känslan när man kommer hem efter ett avslutat pass och det hjälpte. Jag vände det negativa till något positivt, mina svaga tankar blev min styrka och min lättja övervann jag med min envishet.  Att svika mig själv är det värsta sveket, att ge upp innan jag ens påbörjat något. Så det var bara att snöra på sig löparskorna och ge sig ut. Vilken prestation! Jag vann över mina ursäkter och gav mig ut på min första löprunda sen innan graviditeten! 
 
Jag var tung i stegen och den där känslan av att flyga fram infann sig aldrig, men vad gör väl det?! Man måste börja någonstans. Efter månader av foglossning och stillasittande kan jag meddela att min kropp har återhämtat sig så pass bra att jag faktiskt kan genomföra en joggingtur utan att det gör ont i höfterna.
Jag var inte så snabb, men jag kom fram och det var mitt mål. Ibland körde jag intervaller där jag gick i snabbt tempo och joggade. Sista kilometern sprang jag hela tiden. 
 
Börjar så smått hitta tillbaka till mig själv och min träningsglädje och det betyder så mycket! 
Grymt stolt över min prestation och svettig!😊