Nästan två träningspass idag.

Det första var dock inte ett riktigt träningspass. Vi var på Andys lekland, vilket var som ett träningspass i sig. Vig är man ju inte och osmidig som en elefant kan bara konstateras. 😂
Dottern drog runt på sitt kylskåp till mamma och att hänga på en 2,5-åring genom diverse hinder är inte det enklaste ska jag be att få tala om. Kändes mer som ett OCR-lopp än 4 timmars lek. 
Som tur var lockade bollhavet efter ett tag så att man fick chans att pusta ut innan allt satte igång igen. Sonen ville gärna att jag skulle prova på allt som han gjorde, fritt fall fick han dock åka själv eftersom jag är så barnsligt höjdrädd. 
Kul hade vi verkligen och barnasinnet fanns kvar. 

Imorgon ska vi fira världens goaste våghals som fyller 8 år.❤ Gissa om någon har haft svårt att somna ikväll. 😉 I väntan på att han skulle somna körde jag ett TRX-pass och nu har John Blund äntligen kommit så det är dags att slå in presenter. 

PW igår och TRX idag.

Även om mina kvällsmål alltid är goda så smakar de definitivt bäst efter träning. 
Det är inte en kokosboll, det är en proteinboll. Helt ok, men det är inte en kokosboll.😉

Går inte upp, men går inte heller ner.

Jag står där jag står, jag står still. 
Får i alla fall inte ångest så fort jag öppnar garderoben och i provrummet infinner sig inte känslan av hopplöshet längre. Blir snarare förvånad när jag drar på en 42:a och den sitter bra. 
Bröllopsnerverna börjar smyga sig på och jag känner mig smått stressad över allt som borde göras och ännu inte är gjort.